3 mil på 3 dagar

Glad tjej tillbaka vid Camden Lock Market!
Besökte detta stället första gången 1992, har inte varit där sedan dess. Jag och Bengt tog tåget till London i fredags. Bokade in på hotellet och sen gick vi för att försöka hitta restaurangen vi åt på 1997. Tro det eller ej men vi hittade rätt och restaurangen fanns kvar. Där åt vi en kanongod italiensk middag.
På lördagen gav vi oss då iväg direkt till Camden Lock. Det är ett så härligt ställe, så mycket olika sorters folk, alla små stånd och "kyffen" med kläder, smycken, väskor, möbler och till det en massa mat från alla världens hörn.
Efter några timmar tog vi oss till S:t Pauls Cathedral, som är nyrenoverad. Tänkte gå in men det skulle kosta oss nästan 300 spänn. Näääää, då finns det mer roligt att titta på i London.
Vi tog oss med tunnelbanan lite närmare det området där vårt hotell låg. Med mycket trötta fötter ramlade ner på några stolar utanför en pub, som vi varit på några gånger förut, där vi tog en stärkande dryck. På kvällen hittade vi en härlig grekisk restaurang.
Söndag morgon knallade vi till Notting Hill och Portobello Road. Tog oss sen förbi Kensington Palace, där Diana bodde. En fantastisk vacker grind (som man känner igen från alla bilderna med alla blommorna som lades där när hon omkommit) och ett otroligt fult Palace.
Hämtade väskor och rullade sedan dem hela vägen till den svenska affären. Hade laddat med kylklamp, som legat i hotellets frys, för här skulle det köpas filmjölk. Väl framme var filmjölken slut! Tja, det blev blodpudding, falukorv, lite godis och våffelsmet istället. Tog sen tåget hem till Twyford och barnen.
Så det blev 3 mils promenad på 3 dagar.

Barnen då, jo de hade en fulltecknad helg. På fredagen åkte de iväg med kompis och spelade bowling. Efter det var det direkt iväg till skol-discot. Arvid dansade en del, Calle åt bara godis. Lördagmorgon är det upp för fotbollsträning, på eftermiddagen var Arvid iväg på kalas. Söndagen innebar fotbollsmatch för Arvid, han gjorde mål, tja nu var det självmål men i alla fall. Han kämpade på duktigt och det är ju det viktigaste.