Det var en arg liten kille

som blev så frusterad att han kastade iväg sitt tennisracket. Det flög iväg och landade i Arvids ansikte. Arvids ansikte fick ett hack och svullnade upp, men öga och tänder klarade sig. Vi fick en lapp från skolan som talade om att Arvid skadat sig, hur det gått till och att han under dagen stått under bevakning. Denna lappen ska man fylla i och skicka tillbaka och därmed trodde vi väl att saken var klar.
Icke sa nicke, härom morgonen, när jag lämnade killarna på tennisträning så mötte jag rektorn (Mrs Monti) hon var så bekymrad över Arvids ansikte och hon var så upprörd att den där lille killen som kastade tennisracketen, nu inte får gå ut på rasterna. Han sitter på en stol mellan rektorsexpiditionen och lärarrummet. Enligt Arvid har de sagt att han får sitta där ända till sommaren. Nog för att jag inte vill att någon ska skada mitt barn eller mitt barn ska skada någon annan men jag känner för den lille killen som sitter där på stolen rast efter rast för att han blev så arg/frustrerad att han inte visste vad han skulle göra.

Det var en annan kille som igår graderade upp sig en halv grad på karate träningen - Calle. Han har inte tränat så länge, igår var det hans sjätte gång och jag och Arvid skulle åka och hämta honom, då kikade vi in och såg att tränaren delade ut diplom till Calle och att alla applåderade. Han sa själv att det var lite pinsamt och att han blev röd i ansiktet men en stoltare kille får man leta efter.

Sen är det en annan lite kille, en kär kille, som nu ägnar många timmar åt att planera vart han ska bjuda sin flickvän - Shannon, på middag. Häromdagen när vi pratade om henne, det gör vi ofta, så var han lite tveksam till vad de skulle hitta på härnäst de har en träff. Jag föreslog att de skulle gå ut och äta middag, vi skulle vara med men de kunde få sitta vid eget bord om de ville. Det verkade vara en kanon ide för nu har han fullt sjå att lista ut vilken restaurang Shannon helst skulle vilja gå på.

Fortsättning följer