Skol-fotboll

Det är lite skillnad på skolfotbollen och dess matcher om vi jämför med våra erfarenheter från England. Igår var det match, en speciall kväll, den sista hemma matchen. Den kallas för senior kvällen, vilket innebär att man speciellt tackar seniorerna för deras insats i laget och det går till så här.

Vid samlingen kallas föräldrarna till seniorerna fram till löparbanan (som går runt fotbollsplanen) sen ropas spelarna upp en och en, med tilläget - med sina föräldrar "Anna" och "Bosse". Så går grabben fram och hämtar en bukett blommor (som någon ställt fram till dem) och möter sina föräldrar halvvägs på löparbanan. Där stannar dem för fotografering innan dem går och ställer sig på en samlingsplats innan nästa spelare kallas fram. Så håller det på tills alla är klara, sen fotograferas alla seniorer med sina föräldrar och sen fotograferas seniorerna.

Sen kan man ju tro att det är dags att spela fotboll, men nu är det samling på planen för alla spelare och vi i publiken ska resa oss mot flaggan, så är det nationalsång. Den sjungs alltid av en eller två, vackra stämmor från skolans kör (en svår sång den där). Jublet startar vid "land of the free....."

Här står dem på rad mot flaggan, Arvid är den 6:e killen i vita fotbollskläder efter coachen som står först i blått.

Sen är det match, hela tiden visas matchen på storbildsskärm och blir det mål så spelas naturligtvis repriser upp i slow motion (det såg Bengt till sin stora förvåning först igår)

Igår blev det oavgjort, ett OK resultat men vi hade nog förväntas oss att vinna eftersom vi slog detta laget vid förra matchen. Nu är det bara 2 matcher kvar och sen är säsongen slut. Kanske blir mer skolsport, kanske inte, vi får se.