Pjuiiuuhhhhhh... det var nära!
Det har varit en upplevelserik helg. Först åkte vi iväg och hälsade på "vår nya hund". Hon heter Cindy, ni kan se henne på http://www.dogstrust.org.uk. Välj "Sponsor a dog" så kommer det upp bilder på hundar som man kan sponsra. Cindy finns i Newbury som inte ligger så långt ifrån oss. Där Cindy bor, bor det också en massa andra hundar som är omhändertagna. Många av dem kan man få ta sig hem för en kostnad av 90 pund. Där var många små stackare som såg ut att titta på en med "ta-med-mig-hem-ögon". Med Bengt, Carl och Arivd där, som klappade den ena efter den andra och hittade många favoriter bland alla hundburar är jag nu väldigt glad med att vi kom hem utan en hund!
På söndagen var det upp i ottan för att titta på rugby. Vi åkte till Henley, det visade sig att rugby är väldigt stort där och det var en massa lag i olika åldrar som först körde ett träningspass och avslutade med en match. Calle och Arvids kompis Finley var med i laget för 8-åringar så vi stod där och tittade på när de tränade och det såg ju lite kul ut, fast lerigt. Efter 20 minuter börjar man fundera på hur man ska få hem barnen efter träningen. Kan man stoppa in sitt barn i en svart sopsäck köra hem dem och ställa dem på garageuppfarten och spola av dem med trädgårdsslangen, utan att vara en dålig förälder???
Sen började matchen, mina vänner det var ingen drömsyn. Visst de var gulliga när de tränade men när matchen började så var det tuffa tag. Tänk er själva, er lilla "sparris" i fotbollsskor, shorts, t-shirt, skyddshuva och tandskydd, lerig från topp till tå, får bollen, börjar springa, då kommer den största killen i motståndarlaget, slänger sig framåt, låser din lilla sparris ben så han far handlöst ner i leran, där ligger han när det kommer 10 killar till rusande mot honom, alla för att ta bollen. HJÄLP!
När vi åkte därifrån hade Calle bestämt sig för att han ska vänta lite och kanske prova några träninga som finns i skolans gymnastiksal. En lagom början tycker han och det tycker hans föräldrar också. Vill klargöra att vi INTE påverkade hans beslut, han får göra precis som han vill. Mamma får väl blunda OM han bestämmer sig för att spela rugby.
Hoppas att ni får en härlig vecka, vi hörs snart igen.
På söndagen var det upp i ottan för att titta på rugby. Vi åkte till Henley, det visade sig att rugby är väldigt stort där och det var en massa lag i olika åldrar som först körde ett träningspass och avslutade med en match. Calle och Arvids kompis Finley var med i laget för 8-åringar så vi stod där och tittade på när de tränade och det såg ju lite kul ut, fast lerigt. Efter 20 minuter börjar man fundera på hur man ska få hem barnen efter träningen. Kan man stoppa in sitt barn i en svart sopsäck köra hem dem och ställa dem på garageuppfarten och spola av dem med trädgårdsslangen, utan att vara en dålig förälder???
Sen började matchen, mina vänner det var ingen drömsyn. Visst de var gulliga när de tränade men när matchen började så var det tuffa tag. Tänk er själva, er lilla "sparris" i fotbollsskor, shorts, t-shirt, skyddshuva och tandskydd, lerig från topp till tå, får bollen, börjar springa, då kommer den största killen i motståndarlaget, slänger sig framåt, låser din lilla sparris ben så han far handlöst ner i leran, där ligger han när det kommer 10 killar till rusande mot honom, alla för att ta bollen. HJÄLP!
När vi åkte därifrån hade Calle bestämt sig för att han ska vänta lite och kanske prova några träninga som finns i skolans gymnastiksal. En lagom början tycker han och det tycker hans föräldrar också. Vill klargöra att vi INTE påverkade hans beslut, han får göra precis som han vill. Mamma får väl blunda OM han bestämmer sig för att spela rugby.
Hoppas att ni får en härlig vecka, vi hörs snart igen.
posted by Samuelson Family @ 6:37 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home