Snödroppar, saknad och stavar
En onsdags-förmiddags funderingar från Twyfors.
Snödroppar i trädgårdarna, de är väl ändå bland de vackraste blommor som finns, de ser så små och sköra men ändå otroligt stolta står de där ensamma bland gamla höstlöv och vittnar om en vår som ska komma. Jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag ser dem.
Saknad då, är det bra? Jag tror det. När man saknar någon eller något så uppskattar man ju det så mycket mer när man återförenas. Så enligt min filosofi så är det bra att sakna. Låter jag djup idag, tja kan bero på att Bengt är i USA och jag saknar honom utav många anledningar. Först så blir det ju tomt när han inte är här, första natten kan jag aldrig komma till ro och somna när han har åkt (vilket gör att morgonen efter blir hektisk eftersom jag sover för länge och har 3 barn som ska till skolan med lunchlådor och skolväskor). Sen händer det alltid 2 saker när han är borta, en pryl i köket pajar (denna gången torktumlaren) och ett eller flera barn blir sjuka (igår var det Ville). Vi brukar säga att jag älskar aldrig Bengt så mycket som när han är borta och han älskar mig aldrig så mycket som när jag har städat! Så det gäller att städa hej vilt innan lördag, fniss, då han kommer hem. Vi ska fira Bengts 45 års dag med middag på en pub som heter Sankt Göran och Draken.
Stavarna ja, jag måste ju avsluta med något kanske mer dråpligt idag. Mina kära gåstavar, de har hängt med till Österrike, Tyskland och Kroatien innan. Visst har folk tittat konstigt på mig men inte hade jag förväntat mig reaktionerna jag får när jag tog med dem hit och började knalla runt med dem på mornarna. Folk skrattar åt mig, högt. Kommenterar så att jag hör om både det ena och det andra. Hade till och med en lastbilschaufför som rullade ner rutan och skrek - Not much snow yet! Hmmm, vad ska man säga. Ibland ler jag, ibland tycker jag att det är jobbigt och går på ställen där det inte är så mycket folk. Ja, de är väl lite "trångsynta" brukar jag försöka tänka, stackars outbildade folk. Tänker i alla fall fortsätta att knalla med mina stavar, så det så.
Snödroppar i trädgårdarna, de är väl ändå bland de vackraste blommor som finns, de ser så små och sköra men ändå otroligt stolta står de där ensamma bland gamla höstlöv och vittnar om en vår som ska komma. Jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag ser dem.
Saknad då, är det bra? Jag tror det. När man saknar någon eller något så uppskattar man ju det så mycket mer när man återförenas. Så enligt min filosofi så är det bra att sakna. Låter jag djup idag, tja kan bero på att Bengt är i USA och jag saknar honom utav många anledningar. Först så blir det ju tomt när han inte är här, första natten kan jag aldrig komma till ro och somna när han har åkt (vilket gör att morgonen efter blir hektisk eftersom jag sover för länge och har 3 barn som ska till skolan med lunchlådor och skolväskor). Sen händer det alltid 2 saker när han är borta, en pryl i köket pajar (denna gången torktumlaren) och ett eller flera barn blir sjuka (igår var det Ville). Vi brukar säga att jag älskar aldrig Bengt så mycket som när han är borta och han älskar mig aldrig så mycket som när jag har städat! Så det gäller att städa hej vilt innan lördag, fniss, då han kommer hem. Vi ska fira Bengts 45 års dag med middag på en pub som heter Sankt Göran och Draken.
Stavarna ja, jag måste ju avsluta med något kanske mer dråpligt idag. Mina kära gåstavar, de har hängt med till Österrike, Tyskland och Kroatien innan. Visst har folk tittat konstigt på mig men inte hade jag förväntat mig reaktionerna jag får när jag tog med dem hit och började knalla runt med dem på mornarna. Folk skrattar åt mig, högt. Kommenterar så att jag hör om både det ena och det andra. Hade till och med en lastbilschaufför som rullade ner rutan och skrek - Not much snow yet! Hmmm, vad ska man säga. Ibland ler jag, ibland tycker jag att det är jobbigt och går på ställen där det inte är så mycket folk. Ja, de är väl lite "trångsynta" brukar jag försöka tänka, stackars outbildade folk. Tänker i alla fall fortsätta att knalla med mina stavar, så det så.
posted by Samuelson Family @ 2:20 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home