Idag har jag bakat lussebullar och klippt gräsmattan, ja det var väl två aktiviteter jag inte trott att jag skulle göra samma dag. Solen skiner och det är 14 grader i skuggan. Så jag passade på att ta mig en cykeltur till Hurst (grannbyn) för att beställa kalkon till jul, fast de hade stängt på onsdags eftermiddagar. Cyklade sen förbi dammen i byn, där satt ankorna lite förvirrade i augusti och undrade vad vattnet hade tagit vägen, eftersom det har varit extremtorrt i 18 månader var dammen bara en öppen torr plätt. Nu var där vatten, nu har vi massor med vatten. Det varnas för översvämningar både här och där, för det har regnat bra den sista veckan.

Imorgon börjar jag mitt nya jobb. Det är på OIA (The Office of the Independent Adjudicator for Higher Education) pjuuuhhh, med undertexten "resolving student complaints".
Högsta hönset där är:
Baronessan Deech - DBE, MA, Hon LL.D (säger inte mig så mycket).
Chief Executive Officer är:
Michael Reddy - LL.B, LL.M, MBA, MCI Arb, acccredited mediator, barrister (non-pracitsing) he was previously Deputy Banking Ombudsman (ja, där satt den, en titel som jag fattar bättre än engelsmännen).

Jag ska ta hand om två solisitors som jobbar hemifrån och se till så att de får hem materialet de behöver i de utredningar som de jobbar med. Sen ska jag också vara ansvarig för deras interna workshops (ca 1 i månaden).
4 timmars administrativt arbete om dagen. Tar tåget från Twyford till Reading, det tar ca 6 minuter. När jag kommer ut från stationen går jag över ett övergångsställe, sen är jag framme, kan väl ta ett par minuter till. Pendla till och från jobbet kan väl inte bli bättre än så.

Har införskaffat en kritstrecksrandig kostym och en ljusblå skjorta, så vid första anblicken kan jag vara vilken engelsk arbetande kvinna som helst.

Ahh de e mycke nu ....

visst var det Stefan Sauk som hade den repliken för många år sedan i något tv-program?
Tänkte i alla fall på honom när den meningen poppade upp i mitt huvud.
Bengt åkt hem för en lång helg så vi får "klara oss själva" med fotboll och läxläsning så har vi har dessutom börjat med förberedelserna inför näst helg med att göra julgodis och att julbaka.
Igår var det julmässa i skolan, denna gången vann vi inte någon "hamper" (julkorg) men det blev i alla fall en vinst i "bottle tombola", en flaska "organic" apelsinsaft. Alltid något.
Idag har vi handlat lite julklappar i Reading, det var massor med folk men det gick ganska bra. Avslutade äventyret med en runda på Toys R Us där killarna gick med papper och penna i högsta hugg för att addera saker på sin önskelista. Hemma igen gjorde vi saffransbullar och chokladbollar, eller "Carls and Arvids chocolate bellies" som killarna själv har döpt dem till.

Imorgon har jag ett gäng ärenden att sköta, sen ska jag hämta Bengt på flygplatsen, på tisdag ska jag klippa håret, på onsdag måste jag få iväg en uppgift i min bokföringskurs för på torsdag börjar jag mitt nya jobb!!!
Jajamensan, jag ska syssla med administration på deltid i Reading. 4 timmar per dag, 5 dagar i veckan, kan åka tåget till Reading, gå ut från stationen och över ett övergångsställe så är jag framme. Rent praktiskt kan det inte bli bättre. Känns faktiskt lite nervöst, som om man liksom har glömt hur det är att vara ute i arbetslivet, håll tummarna för mig, snälla.

Nej, nu har vi några läxor kvar att fixa och sen måste jag väl städa undan efter explosionen i köket.
Sköt om er!

Att vara ishockeyspelare i England.

En fundering om ishockeyspelare kommer efter vårt besök i Bracknell för att se "Bracknell Bees" spela match i lördags kväll. Calle hade fått biljetter och vi tyckte att det skulle vara kul så vi tog oss dit, klev in i en hall, lite större än en lada. Det blev nog runt 200 i publiken. Det var kallt, som det ska vara i en ishall, ganska nedgånget och pausunderhållningen var ismaskinen.

Efter första perioden frågade jag våra bänkgrannar, killar som går i samma skola som våra grabbar, vilken division detta laget spelar i.
Premiership svarade dem och vi tappade våra hakor. Kan det vara så att man sitter i en lada, har några hundra i publiken, ganska lam hejarklack och INGA TACKLINGAR och kollar den högsta divisionen i engelsk hockey. Jajamensan!

Men alltså, det small inte en enda gång i sargen, inte en enda riktig passning så att det smäller i klubban. Vi såg killar som slog i luften, vi såg killar som ramlade "på egen hand". Pappan till grabbarnas skolkompisar sa - Inte riktigt den hockeyn ni är vana vid kanske?
Man kan ju inget annat än att hålla med.

Nu haver vi varit på Auktion

Japp, i fredags knallade jag och Bengt iväg till skolan för en "Dinner and Auction". Sakerna hade skänkts och pengarna som kom in gick direkt till skolan. De hade gjort gympasalen/matsalen så mysig de bara kunde med fina dukar på borden och stjärndekorationer i taket. Där fanns en proffsig auktionsutropare och vi fick en god 3-rätters middag serverad under tiden som en massa saker "gick under klubban". Vi kom inte hem tomhänta.

Det började med att jag såg två fina muggar, bjöd på dem och fick dem för 12 pund. Billigt! De var signerade av Rick Stein, som jag när jag köpte dem inte visste vem det var. Frågade våra bordsgrannar när jag väl köpt muggarna och det visade sig att han är en välkänd kock i England som har restauranger med fisk som specialitet. Kul, tyckte jag. Nu varade inte den där signeringen så länge, det regnade när vi gick hem, jag glatt med mina nya fina muggar i handen, så när jag satte dem på köksbänken så hade "Rick" suddats ut en hel del på den ena muggen och "Stein" på den andra. Tja, det var ju inte därför jag köpte dem.

Vi kom också över 4 biljetter till skridskotid i Nike Sport Center, något som vi nyss pratat med killarna om att vi skulle göra, så de passade perfekt. Sen blev det också 2 biljetter till rugby-match med London Irish, något som man bör gå och kolla och vi fick dem för 30 pund (kollade priserna på nätet och de billigaste hade kostat oss 40 pund MEN man måste ha lojalitetspoäng för att få köpa över huvud taget, så det är inte lätt att gå och titta på rugby eller fotboll för den delen).

Sist men inte minst så ropade Bengt in ett tennisrack åt sig. Han och killarna har pratat länge om att spela tennis tillsammans, killarna vill ju visa vad de lärt sig på tennisträningen. Nu har Bengt till och med ett rack, så tillfället börjar närma sig.

Idag är det 3 fotbollsmatcher på gång, både Carl och Arvid är uttagna i sina lag och Bengt ska in och se Reading spela. Imorgon sticker jag och Bengt till IKEA för att förbereda ett "Open House" vi ska ha i början av december med glögg, kakor och godis, så vi behöver fylla på förråden lite.

Svengelska

Här har vi gänget i Henley-on-Thames.

Vi tog en liten rundtur i söndags för att visa Amandas kompis Amelie lite av trakten runt omkring där vi bor.
I helgen har vi annars haft den sedvanliga fotbollen och sen var grabbarna i familjen och sköt lite på varandra på Laser Quest.
Sen hade vi då middag för 2 engelska par och jag tror att vi klarade det med ett starkt G eller kanske till och med ett VG.

Vad det gäller svengelska så börjar den krypa in mer och mer här i huset. Amanda säger ofta "Pardon" när hon inte hör.
Arvid hade en period när han inte kunde säga - "Jag är mätt" utan -"Jag är full".
Behöver vi hjälp så kan vi säga -"Ge mig en hand".
Roligast hittills var nog en diskussion vi hade om fotboll då Arvid säger om ett fotbollslag -"De ligger högt upp på bordet" (dags att tänka till lite där).