Att vara ishockeyspelare i England.

En fundering om ishockeyspelare kommer efter vårt besök i Bracknell för att se "Bracknell Bees" spela match i lördags kväll. Calle hade fått biljetter och vi tyckte att det skulle vara kul så vi tog oss dit, klev in i en hall, lite större än en lada. Det blev nog runt 200 i publiken. Det var kallt, som det ska vara i en ishall, ganska nedgånget och pausunderhållningen var ismaskinen.

Efter första perioden frågade jag våra bänkgrannar, killar som går i samma skola som våra grabbar, vilken division detta laget spelar i.
Premiership svarade dem och vi tappade våra hakor. Kan det vara så att man sitter i en lada, har några hundra i publiken, ganska lam hejarklack och INGA TACKLINGAR och kollar den högsta divisionen i engelsk hockey. Jajamensan!

Men alltså, det small inte en enda gång i sargen, inte en enda riktig passning så att det smäller i klubban. Vi såg killar som slog i luften, vi såg killar som ramlade "på egen hand". Pappan till grabbarnas skolkompisar sa - Inte riktigt den hockeyn ni är vana vid kanske?
Man kan ju inget annat än att hålla med.