Bengt-dagen och betyg

Så då har vi firat Bengt-dagen på sedvanligt sätt. Våfflor med florsocker och jordgubbar.Vem skulle inte bli glad åt en sådan frukost en lördagsmorgon och killarna ser ju glada ut, eller hur? Gladast av dem alla var nog Calle, anledningen ser ni i hans högra hand, vad finns där om inte en MOBIL! Jodå, killen har fått en mobil, en mobil som han har jobbat för länge, länge. Målet var att prestera bättre betyg från förra gången och det har han gjort. Båda två har kämpat och presterat fina betyg. Vi är så stolta över dem.

Nu håller Arvid på att sätta upp sina mål för att nå en mobil. Vi får se vad det kan bli för spännande.

Från Oxford och Dublin tillbaka till Twyford

Vi åkte till Oxford i helgen, där var vi först och tittade på matsalen där de spelade in Harry Potter. Mycket imponerande, det ser ut nästan precis som i filmen, fast med tak. Amanda noterade att det bara var 3 rader bord och i filmen är det 4 (ja hon har ju sett filmen och läst böckerna ett oändligt antal gånger så hon vet ju). Sen såg hon att skolan, Christ Church, har sommarskola. Då får man bo på skolan i en eller flera veckor och äta mat i den "riktiga" matsalen. Gissa vad hon har för planer nu!?

Sen knallade vi runt i stan. En väldigt vacker stad. Arvid fastnade mest för killen som försökte dansa som Michael Jackson på gatan. Calle fastnade för bandet med Elivs-frillor som spelade 50-tals musik. Jag och Amanda tog ett par varv på "Primark", där kan man handla mycket och billigt. Jag kom ut tomhänt, tappade lusten, Amanda hittade en väska som hon var väldigt nöjd med.

På söndagen var det dags för 2 fotbollsmatcher, under de timmar vi stod där ute vid planen upplevde vi alla årstider, det var sol och varmt, blåsigt och regnigt och som pricken över i, lite hagel, sen blev det varmt igen. Det firades mors dag också och jag fick väldigt fina teckningar och berättelser om mig från Carl och Arvid. Jag fick veta att jag är "wicked" på att göra pizza bland annat. Calle hade också gjort en jättefin vas till mig som de satt påskliljor i.

Igår åkte jag till Dublin. När jag satt och väntade på flygplatsen hörde jag en röst som jag så väl kände igen, vände mig om och där stod Sir Bob Geldoff. Lika rufsig i håret och med samma slitna kläder och långa schal som man alltid sett honom i.
Detta var första gången jag skulle få komma till Irland, så då är det ju lite synd då att man åker dit på morgonen, tar taxi från flygplatsen, sitter på kontoret och sen tar taxi tillbaka till flygplatsen. Men jag hade i alla fall jättetrevliga chaufförer som lärde mig en massa om ön, fotboll och Guiness förståss.

Igår var det Bengt dagen och den kunde inte firas ordentligt eftersom jag inte var hemma när killarna vakande så till helgen kommer Bengt-flaggan upp och jag gör våfflor för fulla muggar som serveras med jordgubbar. Sen ska killarna träna fotboll innan de åker på trampolin kalas, på söndag är det match igen innan Arvids flickvän kommer över på eftermiddagen.

Hej pappa, vi hjälper till att hänga tvätt

Här kommer en speciell hälsning till pappa Bengt som nu är i Vallentuna.

Calle och Arvid hälsar att de har hjälpt till att hänga tvätt, det blev några klädnypor över så då är man ju tvungen att kolla hur det känns att sätta fast dem i läppen eller örat, eller hur.

Hälsa och säkerhet

Det var en annan liten kille, som var så upprörd och irriterad. Han kom till mig på jobbet (ja, så så liten var han ju inte) och skällde för att det var ett läckage på herrtoaletten. Man kan väl säga att han hade fått nog. Under flera år, sa han, hade detta problemet återkommit. Ingen hade gjort något och eftersom det blev blött på golvet var han var mycket bekymrad över hälsa och säkerhets-aspekten.

Tja, vad gör man. Jag tog med mig en kollega (vill ju inte gå in själv på herrarnas) och en spann. Satte spannen under läckaget och torkade golvet, så att ingen skulle halka.

Sen kom den upprörda killens chef till mig och sa att om vi inte gör något åt detta så kommer killen att ringa hälsovårdsmyndigheten (eller vad det nu kan heta) för att be dem göra en inspektion hos oss. Jag sa som det var, vi har ingen "handy-man" tillgänglig varje dag. Vi har därför varit inne och satt en spann under läckaget och torkat upp på golvet och hoppas att det är OK tills på fredag.

Liten generad chef sa att inte skulle jag behöva torka toagolvet, jag sa att jag vill ju inte att någon ska halka och slå sig så då fanns det bara en sak att göra, torka upp!

Dagen efter kom dessa blommorna till mig på jobbet. Någon hade pratat med någon och de hade kommit att det var en sådan kanoninsats att de var tvungna att skicka mig en bukett. Hmmm, med tanke på alla andra uppgifter man har, som man sliter sitt hår för att fixa och ingen blir någonsin riktigt nöjd så känns det som om jag kanske ska ta till trasan lite fler gånger. Nåväl, missförstå mig rätt, jag blev jätteglad och nu står den här hemma och luktar fantastiskt.

Det var en arg liten kille

som blev så frusterad att han kastade iväg sitt tennisracket. Det flög iväg och landade i Arvids ansikte. Arvids ansikte fick ett hack och svullnade upp, men öga och tänder klarade sig. Vi fick en lapp från skolan som talade om att Arvid skadat sig, hur det gått till och att han under dagen stått under bevakning. Denna lappen ska man fylla i och skicka tillbaka och därmed trodde vi väl att saken var klar.
Icke sa nicke, härom morgonen, när jag lämnade killarna på tennisträning så mötte jag rektorn (Mrs Monti) hon var så bekymrad över Arvids ansikte och hon var så upprörd att den där lille killen som kastade tennisracketen, nu inte får gå ut på rasterna. Han sitter på en stol mellan rektorsexpiditionen och lärarrummet. Enligt Arvid har de sagt att han får sitta där ända till sommaren. Nog för att jag inte vill att någon ska skada mitt barn eller mitt barn ska skada någon annan men jag känner för den lille killen som sitter där på stolen rast efter rast för att han blev så arg/frustrerad att han inte visste vad han skulle göra.

Det var en annan kille som igår graderade upp sig en halv grad på karate träningen - Calle. Han har inte tränat så länge, igår var det hans sjätte gång och jag och Arvid skulle åka och hämta honom, då kikade vi in och såg att tränaren delade ut diplom till Calle och att alla applåderade. Han sa själv att det var lite pinsamt och att han blev röd i ansiktet men en stoltare kille får man leta efter.

Sen är det en annan lite kille, en kär kille, som nu ägnar många timmar åt att planera vart han ska bjuda sin flickvän - Shannon, på middag. Häromdagen när vi pratade om henne, det gör vi ofta, så var han lite tveksam till vad de skulle hitta på härnäst de har en träff. Jag föreslog att de skulle gå ut och äta middag, vi skulle vara med men de kunde få sitta vid eget bord om de ville. Det verkade vara en kanon ide för nu har han fullt sjå att lista ut vilken restaurang Shannon helst skulle vilja gå på.

Fortsättning följer